Men hej tjena hallå, det var ju inte igår man skrev här. Tänkte att det var dags att lätta lite på hjärtat:)

Egentligen har de väll inte hänt sådär jätte mycket på senaste. 30års fest, 60års kalas, utbildad fransstylist, vinter & vår:) jag trivs på mitt jobb, det rullar på. Har utökat min kunskap inom skönhet genom att gå en utbildning för singel fransar:D Jag har även sagt upp mig från mitt jobb som fritidsledare, jääätte tråkigt men behövligt då jag är på salongen 8-17/18 mån-fre. Hann inte med så mycket när det vankades kvällsjobb också:(

Över till rubriken då. På min födelsedag (14/6) fick jag ett meddelande på Facebook av min kusin. Där hon skrev att min/våran farmor gått bort. Min pappa gick bort när jag var 8år, och sedan dess har jag inte haft någon kontakt med hans sida, utom min kusin då vars mamma är bra kompis med min:) jag har 2farbröder och 1faster, ingen av dom har hört av sig till mig om farmors död. Det får mig att undra om jag dog med min pappa i deras ögon. Såg min farmor sist när Viggo, som nu blir 5år, var 6månader. Jag skrev ett brev till min farmor och berättade om livet för ca 7år sedan. Jag har aldrig fått ett grattiskort, julkort, whatever på 18år. Hade helt enkelt inte vetat om denna händelse om inte jag och min kusin haft kontakt än idag.

Detta inlägg blev lite deppigt, men kände att detta är som en dagbok för mig(med några dagars hopp:)) men var tvungen skriva av mig mina tankar, i hopp om att kunna släppa den sidan av mitt träd.