Det här med att man börjar känna sin kropps reaktioner på sjukdom på äldre dagar kan ju vara de bästa:) redan igår efter hockeyn var jag heelt död, och japp febern kom krypande under natten:) sa till min chef redan igårkväll att de vore bäst att fixa någon annan som kunde jobba mitt pass. Lämnade Viggo på dagis i hopp om att kurera mig lite idag...blev ju lite bättre, sov mellan halv 12-14 sen va de snabba ryck att hämta Viggo. Imorgon får han vara på dagis också, för imorgon ska jag kurera mig ännu mer, städa lite så Viktor kan ha reunion klassfest här på lördag:) sen är det de efterlängtade ultraljudet imorgon. Och dagarna har gått såååå fruktansvärt sakta;) vill ju göra de så de kanske går upp att man har ett litet liv i magen:) 
Sötaste killen på Ikea för någon vecka sen:)